Idag har jag haft prov i Biologi, och jag har ingen aning om hur det gick. Annars har jag skjutsat Nike till sin farmor och farfar, de ska ha kalas för henne där i helgen. Tidigare i år fick Nikes faster överta kaninerna, och nu är Brita tydligen havande.

Vår gamla kanin är havande… Det är dags för bloggen att dö ut nu va? Alternativt skulle ni ju kunna komma hem och sköta den åt mig, liksom skugga mig för en hel vecka och dokumentera mitt liv. Jag ser framför mig hur jag breder ut mig på Youtube sen, vid mitt köksbord. Sliten, påsar under ögonen och oborstat hår. Drar en djup suck och tittar ut genom fönstret. Tar en klunk kaffe. Hade jag varit rökare så hade jag tagit ett djupt bloss och blåst ut långsamt mellan luggstråna. Nej vänta, OM jag hade rökt så hade jag kanske fisit ut det. Typ världens halsbloss och sen…. inget händer… BRAAK!! och så kom röken den vägen. Det hade varit något va!? Själv skulle jag bara kika ut genom fönstret sådär obrydd, peka lite mot grannen – Nu får de besök. I bakgrunden tickar klockan. Jag är Superwoman som fiser halsbloss och viker förra veckans Konsumblad hela dagarna. Hade jag haft en vaxduk hade jag gnuggat med bläckpennan runt alla hål som jag också skulle haft. What a waste.

That’s my destiny, tick tack.

Nej, men så menade jag inte. Du måste ha missuppfattat det. Jag är ödmjuk. Jag är ödmjuk. Jag är ödmjuk.

Jag har bloggtorka. Det har varit jobb och jobb, och plugg och plugg. I natt har jag haft en journatt på jobbet, och det kändes lite mysigt faktiskt. Nog för att jag saknar att ligga bredvid Peter, men det är något alldeles särskilt med sängen på jobbet också. (om det inte blir för ofta) Tempurmadrass, tjockt duntäcke och satinlakan. Mina satinlakan, som har legat i mitt skåp hela tiden. Fast jag varit tjänstledig och inte haft några nätter där sen dess. Jag förknippar jourrummet med drömmar och planer, ordning och reda. Det var där jag planerade vad jag skulle göra framöver, hur ekonomin skulle se ut och vad som skulle köpas hem. Det har varit en väl inarbetad rutin faktiskt, som grundlades redan 2003.

Idag blev det rätt klart att jag får vara tjänstledig igen, på 30 %. Resterande jobbar jag på min nya arbetsplats. Blir bra. Jag hade ju faktiskt slutat där, men så kom jag tillbaka – men mentalt har jag nog inte gjort det om jag ska vara ärlig. Det känns som att börja 9:an igen efter att ha gått ett år på gymnasiet, om jag ska jämföra med något. Eller som ha flyttat tillbaka till en lägenhet man precis städat ur och lämnat iväg nycklarna för. Även om det var kul i 9:an och trevligt i gamla lägenheten, så känns det konstigt när man faktiskt hade gått vidare.

Höst är det också, jag ÄLSKAR hösten! Ljuvliga årstid. Underbara årstid. September är fantastiskt men Oktober låter så fint. Ser så fint ut. Vackert.

Jag fick ett ryck ikväll under morotskakebakandet. Alltså, jag rensade och städade ur gammalt ur skafferiet. Bland annat  hittade jag Labans dinkelris, oöppnad förpackning. Finax dinkelmjöl. Kornmakarens Ekologiska müsli, två halva förpackningar (med alla nötter urpillrade). Grahamsmjöl. Gojibär. Änglamarks rågmjöl. Lantmjöl. Bäst före 2007-2009. Det var tider det.

Nu behöver jag bara köpa Labans dinkelris, dinkelmjöl, rågmjöl, lantmjöl, grahamsmjöl och müsli. Gojibär. Bra att ha. Det känns så tomt nu. Sen tog jag itu med kryddskåpet, alla roliga kryddor var gamla. Typiskt. Liksom, dillfrö, spiskummin och gurkmeja? NÄR ska jag få använda dessa raringar? Wokkryddan från pappas visit augusti 2000 hade jag kvar, tokgammal. Jag som sa att jag slängt den (köp gärna min bok ”101 tips på värdelös info”), men så var det ju inte. Den står fortfarande där och glänser. (nåja)

Dessutom var jag på vinden en sväng och hittade en påse med gamla glödlampor. Verkligen användbart så här för eftervärlden. (nu alltså) I vilket fall så hittade jag även mina gamla jeans, ni vet sådana där byxor som man kan stå hel och hållen i ena byxbenet som de gör på Viktväktarnas tittavadmycketjaggåttnerbilder. Jag har sparat dessa just därför. Tyvärr måste jag säga att de såg för små ut nu. Aghh, hate when that happens.

Ja ni fattar. Life goes on and on and on….
Nu ska jag sova. Uppställning 06.00 i morgon. Om jag får sova så länge.

Idag har jag arbetat. I frysen på mitt arbete kan man lägga sina matlådor, och jag har fått höra att man måste skriva namn på, annars kan det försvinna. Om det inte står namn på så är det gemensam personalmat, helt enkelt. När jag strosade mellan frysdiskarna såg jag framför mig hur jag köpte på mig varenda snabbmatskartong de bara hade, skrev mitt namn på dem alla och tryckte in rubbet i personalfrysen. Sen började jag fnissa. För mig själv. På Konsum. För jag tänkte på hur alla mina nya arbetskamrater skulle reagera när de öppnade frysen och fick se 37 Finduskartonger (av samma sort, givetvis) som det stod YENNY på.

Det tyckte jag var kul. Sånt roas jag av liksom.

Annars har jag väl inget att säga idag, så jag bjuder på en gris till. Denna lilla kulting bor på Forsa gård i Stora Skedvi, Dalarna.

Denna smaskiga maträtt blev jag serverad vid pappa nu när jag var där, sanslöst gott! Det är jätteräkor och en wok. Pappa själv tyckte inte alls det blev bra, så han ville inte skriva ner receptet. Blev inte nöjd. Det ska vara perfekt, annars inte alls.

Efter att ha varit där och fått tokgod mat flera gånger om dagen så har jag faktiskt blivit lite inspirerad. Jag har kommit fram till att jag vill investera i en bra stekpanna och lite bra baskryddor. Baka gott bröd och lite sånt. Apropå bröd så var jag vid Labans affär strax innan stängning idag och frågade efter mitt favoritbröd (som skulle komma i morgon vid 10-tiden) och då  fick jag två franskor med mig hem, alldeles gratis eftersom det var stängningsdags. De doftade jättegott. Sånt tycker jag är himla snällt måste jag säga.

Jag tror till och med att jag lyckades smitta Peter med min entusiasm, och han lystrade genast till ”ny gjutgärnspanna”. Nu ska jag bara snöa in på diverse matlagningsforum i ett par veckor, och sen vet jag allt om matlagning. Jag tror det kan vara något faktiskt.

Under min jakt på inspiration stötte jag på denna underbara tråd:
https://www.flashback.org/t458515

Gud bevars om ni missar att klicka på bildlänkarna.

Precis som överskriften lyder så är det snart jobb. Jag vill inte jobba. Det är inget fel på mitt nya jobb, det är väldigt kul faktiskt, men jag vill inte jobba just nu. Eller jo, i arkiv. Jag skulle kunna trivas på ett arkiv. Frågan är i hur många år bara, annars hade jag nog slagit till på en utbildning till arkivarie direkt. Nej jag har en annan utbildning på lur nu minsann.

Idag funderar jag på att försöka vara ödmjuk in i det längsta. Jag tror förvisso inte på fullt allvar att jag sårar någon om jag inte är det, de hör ju oftast inte, utan det är för min egen utvecklings skull. För att jag kan bättre än så. Men när jag var liten kände jag verkligen gränslös empati med allt, och jag kom så småningom fram till att jag ingick i det där allt och det förändrade ju kontexten en aning, onekligen. Snacka om att få ett nytt liv, att helt plötsligt börja fråga sig om ett agerande skulle gå ut över mig själv och vilka konsekvenser det skulle kunna få i det närmaste och på lång sikt.

Nu börjar jag om 26 minuter. Det är i dessa stunder jag vill sälja dyrt och köpa billigt, leva på det vi odlar och på äggen vi säljer. Kanske något extraknäck ibland. Så skönt. Jag kanske till och med skulle kunna bo i kollektiv, med rätt personer. Barnfamiljer. Det hade varit roligt faktiskt. En egen liten by någonstans i Sverige, där husen är billiga och invånarna halvt flytt från. Där vill jag bygga upp ett nytt samhälle. Det har nog varit min dröm i all tid tror jag.

23 minuter.

Hej!